Om Agö

Agö fyrplats

Om Agö

Agön ligger mellan Söderhamn och Hudiksvall ytterst i en väst-östlig rad av stora öar: Innerstön, Kråkö, Drakön och sist Agö.

 

Marken på Agö består mest av svallad och omlagrad morän. På många ställen är moränen omvandlad till sand- och grusfält samt klapperstensfält (regionalt namn ”maln”) och strandvallar.

Det finns på ön både tjärnar och myrar samt en liten sjö, Tjärnen.

 

Den 13 augusti 1997 orsakade ett blixtnedslag en stor skogsbrand. Ödeläggelsen kom att omfatta en fjärdedel av ön (200 ha) trots att en stor räddningsinsats gjordes av brandkår, militär och frivilliga. Men det var inte första gången det brann på ön.

 

Agön är klassat som riksintresse för kulturmiljövården. 2004 blev huvuddelen av Agö, Kråkö och Drakön naturreservat. Ön är relativt viltrik med älg, rådjur, hare, mård. Skogsfågel, orre och tjäder finns i mängd. Tihällans sälskyddsområde söder om Agö omfattar 4540 hektar.

 

Namnet skrevs tidigare som Åådönn belagt 1554. Enligt Nationalencyklopedin kan namnet vara en motsvarighet till dialektnamnet ”ag” som betyder sjögång – det passar platsen som oftast är utsatt för sjöhävning.

 

Agön är Hälsinglands största ö följt av Storjungfrun. Ön har sannolikt varit bebyggd långt innan gävlefiskarena kom dit på 12-1300 talet. Gävlefiskarena fick skattelättnad på norrlandskusten av Gustaf Vasa eftersom de stött honom under kriget mot danskarna. Som Gävlebohamn, dvs de hamnar som inbegreps i skattefriheten, var Agön viktig. Det var inte bara Gävlebor som ingick i denna societet, många kom från Roslagen som från Gräsö, Norrtälje, Hållnäs, Länna, Vaxholm etc.

 

Det finns strax norr om Fyrplatsen en så kallad Gävlebohamn klassad som fornminne. Den består av en röjd väg över ett klapperområde, stolpgrunder för gistvall och tomtningar alldeles vid en lite tjärn som tidigare var hamnen.

Det långväga fisket längs Norrlandskusten inleddes troligen i slutet av 1400-talet.Från början kom fiskarna inte bara från Gävle utan även från Köping, Södertälje, Norrtälje, Strängnäs och Uppsala. Med tiden övergav de sydligare fiskarna området och Gävleborna blev ensamma kvar. År 1557 fick fiskarborgarna i Gävle, som då var den enda staden i Norrland, kungligt privilegium på allt strömmingsfiske längs Norrlandskusten mot att de i tull erlade var tionde tunna fisk till kronan.

Sedan Hudiksvall och Härnösand fått stadsrättigheter på 1580-talet försökte deras borgare överta Gävlebornas fiskelägen. Gävlefiskarna klagade hos kung Johan III, som 1591 förkunnade att de även fortsättningsvis skulle få fiska vid Storjungfrun, Agön och Bålsön i Hälsingland. Men Gävlefiskarena stannade ofta kvar även sedan deras privilegium upphört – inte sällan i konflikt med de lokala fiskarena.

På 1600-talet övergavs den gamla Gävlebohamnen på Agös östra sida till förmån för det som nu är Agö hamn.

 

Det som ekonomiskt höll fisket uppe i Sverige var till stor del andra människors olycka - 1:a Världskriget, depressionen på 30-talet och 2:a Världskriget. Hela den tiden var försörjningssituationen i Sverige svår, fisket var viktigt och fisken efterfrågad.

 

Idag bor i Agö hamn förståeligt inga åretruntboende i de gamla sjöbodarna men när isen släpper kommer alla från när och fjärran. Många är ättlingar till de forna fiskarena.

 

Vid bäcken som rinner ut i Agö hamn finns en källa med kristallklart vatten som förser hamnborna med dricksvatten.

 

 

 

 

 

 

Kontakta oss på +46738414161, info@agofyrplats.se